LÅDBILEN

När pojkarna var sådär 3, 5 och 7 år gamla byggde jag en lådbil till dem. De var ju tre stycken så jag fick se till att det fanns tre sittplatser. Jag har aldrig gillat de där snörstyrda bilarna med en framvagn i form av en planka som styr lite som den vill. Nej något mer avancerat skulle det bli.

Bilderna är avfotograferade med digitalkamera från de analoga 10x15cm-originalen, så därför är kvaliteten som den är. Men det är detaljerna som är intressanta, inte bilderna som sådana.

OK, ska vi titta på bilderna.

BYGGET

1. Vi behöver naturligtvis en ram till att börja med. Ramen har plats för ratt och skjutbar stol.

2. Så behöver vi ett chassi. Chassit har som synes en riktig framvagn med paralellstag. Det finns också en broms, som medelst ett kvastskaft och gamla cykeldäck påverkar bakhjulen.

3. Det är bra att ha ett säte att sitta på när man åker i bilen.

4. Pojkarna var väldigt nyfikna på bilen och även när jag fotograferade, så här får Martin och Johan visa att två stycken får plats på sätet.

5. Sådär, nu har vi monterat lite grejor på ramen: rattstången, bromspedalen och sätet. Syns det att sätets bakre stöd löper i spår, så att det kan skjutas fram och tillbaka?

6. Titta, nu kan alla tre sitta! Peter och Johan fram och Martin bak. Men Johan skulle gärna ha haft en ratt att hålla i och inte bara stången. Han har i alla fall foten på bromspedalen för säkerhets skull.

7. Ram och chassi hopbyggda. Det börjar nästan likna en bil.

8. Åh, nu finns det en ratt att hålla i. Nu får lillebror köra.

9. Sådär ja. Då var det klart då. Med ”putta-på”-handtag och allting. Den gav mig mycket motion, den där bilen. Först att klura ut hur allt skulle fungera och sedan allt byggande, men mest av allt putta på, när barnen körde.

10. Plats för tre eller hur? Jag lovade ju det. Finns t.o.m. ryggstöd bak.

11. När jag såg den kantiga karossen for den lede i mig och jag gjorde det berömda ”taket” över kylaren.

12. . Men jag skaffade ingen ”Spirit of Ecstasy”, det fick duga med en silverlackad Rosa Panter.

13. Här ser ni varför sätet skulle vara skjutbart. Så klart pappa skulle få plats! (Hehe, det är några år sedan...)

14. Så här ser det ut att köra en Rolls. Ja så när som på kylarprydnaden då´rå.

DETALJER

Tänkte visa på några av de tekniska finesserna med bilen.

15. Här ser man bromsen ganska tydligt. Det är de orangea delarna. Kanske ser man att bilen har fjädring. Klart man ska åka bekvämt!

16. Här är en närbild på fjädringen, de övre röda slanorna som löper genom hela bilen, från framaxel till bakaxel. Det är tre lager slanor, de övre kortare än den nedersta, dvs bladfjädrar. De är gjorda i trä, äkta listvirke från brädgår’n.

De nedre enkla slanorna är till för att fixera framaxeln vid resten av bilen vilken skruvades fast i de två brädorna mitt på chassit. Bladfjädern är nämligen inte skruvad utan bara klämd (ingen brottanvisning) och jag vill inte att karossen skulle komma farande, när man bromsade.

Kanske kan man se att framaxeln är monterad med vingmuttrar. Det gäller hela bilen. Allt kunde monteras ner i delar på någon timme.

Det orangea, längst till vänster är styrningens parallellstag. (Se även bild 2.)

17. Undersidan på ramen. Här kan man se att sätet (det gula, attans vad pedagogisk man var) kan skjutas fram och tillbaka.

18. Lite mer närbild på styrväxeln. Hederlig kuggstång. Stång, kugghjul och lager köpta på Clas Ohlson minsann. Längst ner till vänster syns P-änden (heter det väl), som sedan monterades på parallellstaget på framvagnen m.h.a. vingmutter.

De orangea delarna längs med bilen hör till bromsanordningen. Du ser b.l.a. undersidan av bromspedalen.

19. Och här ser vi nu översidan av bromspedalen. Man trampar på den och kvastskaftet trycks direkt mot bakhjulen.

20. Det dära konstiga orangefärgade handtaget då? Parkeringsbroms. (Se att bromsen ligger an mot bakhjulet.) Trampa ner pedalen och för handtaget upp mot staget till rattstången, så fastnar det där, när man släpper pedalen. Tryck igen på pedalen och handtaget faller ner av sig själv.

Du kan också se den jättestora vingmuttern som användes för att fixera stolens läge.

21. Så här såg det ut framifrån. De orangefärgade delarna uppifrån och ned: Styrväxel, p-ände och parallellstag.

22. Om du jämför den här bilden med bil 10, ser du att sätet är tillbakaskjutet. Plats för pappa fram, men ingen där bak.

Eftersnack

Tack för att du läst ända hit. Det var ganska spännande att bygga bilen. Skulle jag få till alla krav som jag satt upp? Vad jag minns uppfylldes alla kraven: Tresits, fjädring, riktig styrning, pappa skulle få plats.

Sedan ville jag nog att den skulle vara lite snygg att titta på också, så därför lade jag lite tid på målningen. Någonstans där kom jag på att det kunde vara pedagogiskt att måla olika delar i olika färger, så att man lätt skulle se vad som var vad. Vit ram, rött chassi, orange styrning och broms, gul stol. Jag gillar blått, så karossen fick den färgen. Grillen blev svart med silverfärgade pinnar och ram. Jag blev inte helt omtyckt av grannpapporna, när de såg bilen. Det var lite svårt att slå.....

När man ser bilderna är det lätt att tro att först byggde jag ramen, målade den, sedan chassit, målade det, etc. Så gick det ju inte till, utan jag gjorde lite olika saker och monterade, testade, monterade isär, ändrade, provade igen, etc. När jag faktiskt hade fått ihop en fungerande bil demonterade jag alltihop och målade. I samband med återmonteringen tog jag dessa bilder.

När barnen hade haft bilen ett tag tyckte vi att den var lite tung. Pojkarna orkade aldrig putta på själva, utan jag måste vara med hela tiden, vilket ju begränsade lekvärdet. Då bestämde vi oss för att bygga en ”sportversion”. Vi återanvände det mesta av chassit, men gjorde en mycket enkel, helt öppen ensitsig kaross. Den körde de varandra i och hade rätt kul med.

När Johan var 13 år tyckte han att det skulle vara kul att bygga ihop den blåa bilen igen och det gjorde han, delvis med hjälp av de här bilderna. Men brorsorna hade blivit lite för tunga för att det skulle vara riktigt roligt att putta på dom. Bilen finns faktiskt fortfarande kvar i garaget, men undanstuvad högt upp på en hylla. Vi får väl se när barnbarnen kommer, om man inte kan få lite motion igen....

Linköping i juli 2006

Sten Sunnergren

P.S. Bilen byggdes första gången någon gång kring 1985. D.S.